Hopplektionen gick kanoners idag. Jag red sötnosen Ådi idag för att få avstånden i serien att stämma överens med de andra privat hästarna som är i samma storlek. Fick beröm för min "hoppstil" att min skänkel ligger blixtstilla och att jag litar fullt ut på hästen. Det enda var att jag har lite problem med att ta fram handen tillräckligt mycket. Sitter som en spärr och jag visste inte vart det kom från. Har tidigare när jag hopptränat regelbundet (2009-2010) fått kritik för att jag inte böjer till knäna, men nu var det handen som ställde till det.

MEN, problemet hittade sin lösning. När vi höjde upp det sista hindret i serien till lite "högre" så fick jag precis samma känsla som jag hade under min hoppetränings period i livet. Handen kom fram, knäna va böjda och det kändes så jääävla underbart. Ångrar inte för fem öre att jag valde hoppning som inriktning i specialidrotten. När jag tränade som mest med Cassandra så var det ju bara högt, högt, högt vi hoppade. Banor i alla dess svårighetsgrader osv. Nu när man fick in den riktiga känslan så släppte allt, tacka gud för det. Känner att jag kommer komma tillbaka till min gamla form och lära mig otroligt mycket detta året!!

Idag i detta nuet har jag pluggat en massor ska ni veta!! Är så glad att jag äntligen orkar få saker man ligger efter med gjort, go känsla.

Har nyss ätit middag, chicken nuggets. Ska snart till gymmet och sedan spela fotboll! Göttans.