De stora besluten är alltid de som är jobbigast att ta. Och när man vridit och vänt på alla olika alternativ och kommit fram till sitt slutgiltliga svar blir man oftast tveksam. Känslan av att en sten sjunkit ner i magen växer sig fram ju mer man funderar på om svaret verkligen är rätt. Det är som att vispa grädde, ju mer man vispar ju fluffigare blir det och kommer ta upp mer och mer plats. Går det för långt får man portionera ut grädden till sina livlinor, som kan ha nyckeln till problemet. När man betat av allt, är säker på sin sak, är det bara att vänta och se om svaret man gav lyste grönt eller rött.. Sista gången tårar fall var länge sedan glömt, trodde jag i alla fall.