Cassandra och vägen till den ryttaren jag är idag
Tänkte skriva lite om min ponny Cassandra som jag nämt lite i tidigare inlägg. Med tanke på att jag kommer blogga om min vardag & skola, vilket består väldigt mycket av just hästar, så kan jag lägga upp korten på bordet och berätta om min lilla skönhet som man kommer kunna läsa om under kategori "Häst".
Jag köpte Cassandra för 6 år sedan och åkte hela vägen ner till skåne för att hämta henne. Hade jag fått bestämma hade det nog blivit en annan häst, men mamma tyckte att det var "färdig lekt" på ponny och ville helst skaffa mig en storhäst på en gång då jag redan hade en ponny. Vi möttes halvvägs och skaffade oss ingen typsik "ponny" utan en halvblodskorsning som precis stannat under ponnymåttet. En storhäst i litet format fick bli sällskapet till min gamla ridskoleponny Chico som jag redan hade hemma.
Cassandra är ett resultat av en tjuvparning. Det enda vi vet säkert är att hennes mamma är ett halvblod e. Artist 765. Hennes far är troligtvis något av den ädlare typen, ev. arab, då man ser typiska ansiktsdrag och en utstående svans när hon springer runt i hagen.
Vi märkte ganska fort att ponnyn vi köpte behövde mer tid och arbete än vad vi trodde. Att hästen inte var i kondition var ingen suprise, men att hästen var mentalt instabil var en helt annan femma. Vi stötte på många problem på vägen då jag bara var 12 år och inte just då var den tuffaste tjejen i ett par ridbyxor. Att ett sto har egna åsikter är en självklarhet, men att en häst inte har något som helst förtroende eller respekt för människor är en stor skillnad.
Hästintresset dalade då jag inte var tillräckligt kunnig för att rida min egna häst. Vi tog hjälp av oerhört många duktiga människor och tränare och lade ner rätt mycket pengar på träningar och tillridning. Men att få höra fördommar om att man inte kan rida när det är hästen det är fel på tog rätt hårt på mig. Kommer ihåg när jag bestämde mig för att börja träna med min gamla ponny Chico igen och tog med honom till min tränare som jag i vanliga fall red Cassandra för. "Åh, kan Julia rida så bra" hörde man från läktaren när jag glassade runt på min vita springare och tränade inför en dressyr CR där jag skulle rida LA:1. Det slutade med att jag inte ställde upp på CR:en för att jag hade så dåligt självförtroende och trodde verkligen att jag inte kunde rida.
Jag vet själv idag att Cassandra är väldigt svårriden. Hon blir lätt stressad i oroliga miljöer, hon kan i fråga sätta, hon kan busa och vara en riktig bitch. Men med fasta rutiner, slit och tårar så har vi kommit dit vi är idag. Vi har aldrig gjort speciellt mycket framgång på tävlingsbanorna, men det är strunt samma för mig. Jag har valt att lägga all tid på träningar istället och har där gjort mina framgångar. Nu har hon gått på sommarbete och är inte i form någonstans och har inte varit på ett tag förutom på vad jag skulle säga "hobbynivå", då jag velat sälja henne och hitta någon annan häst som jag kan fortsätta utvecklas med.
Folk säger att det bara är jag som kan rida hästen, och ibland undrar jag om det faktiskt stämmer. Tack vare att jag haft en sån utmaning till häst har jag lärt mig mycket och kan idag rida de flesta hästar utan problem.
Just nu har vi haft en familj som varit intresserad och provridit 2 gånger, hoppas då hon är väldig stabil i sin ridning att hon är fortsatt intresserad!
Bilderna är tagna i maj då jag fortfarande hade henne på skolan.
Tjoho, stigbyglarna på fel sida! Kan ju faktiskt "skylla" på att det inte var jag som satte på dem och att jag ändrade plats på dem dagen efter!
Kommentarer
Postat av: Evelina FOTO & VARDAG
Hejsan!
Fina bilder!
Ha de bra
Svar:
bobonized.blogg.se
Trackback
